Direktlänk till inlägg 14 december 2016
Just ikväll är ja fruktansvärt frustrerad.
Detta år har varit ett jobbigt år samtidigt som det varit ett helt underbart då vår dotter Hanna kom till oss.
Men vår son på snart 5 år har haft en sjukdom som heter Henoch Schönlein och det har varit många turer till sjukhuset fram och tillbaka.
Nu senast så va vi inne och gjorde en njurbiopsi då han ständigt kissar blod och de ville kolla upp hans njurar då hans prover inte blir bättre.
Innan Hanna kom så fixade jag detta med Oliver mest själv med läkarebesök, tandläkare, mm men nu när hon är här så är det lite jobbigare för mig då Oliver är EXTREMT rädd för att gå till läkaren och för att inte tala om att ta blodprov.
Jag kan inte trösta honnom och hålla fast honom som vi alltid får göra när han skall ta blodprov då jag också nu har Hanna med mig.
Sedan får han ju inte bli kall heller för då finns risken att prickarna och smärtan kommer tillbaka, men visst jag kan väl ta på honm och gå till sjukhuset fast det är minusgrader och blåser små jävlar ute, sedan kan jag ju också ta tåget in till Uddevalla med honom och Hanna och sedan gå från stationen till sjukhuset men då får vi hoppas att dom valt att lägga besöket på en dag där det är milt ute och inte för kallt.